Lite Mer Om Oss

Blicken - Jag är väldigt noga med blicken när jag rider, för det underlättar både ryttare och häst.

Sitsen - Jag har svårt att säga detta, men jag tycker faktiskt att jag sitter fint när jag rider, stadigt och trevligt

Händerna - Jag sitter ganska så still med händerna, lite svårt när jag sitter ner i traven, men annars så :D

Stöd - Jag har lätt för att ge hästen ett bra stöd i yttertyglen och annars oxå

Envis - På ett bra sätt såklart, om jag har ett mål så når jag alltid upp till det :)

Inte ryckig - Jag rycker inte och sliter i munnen på hästen

Välbefinnande - Jag ser alltid till att hästen har det bra, och jag kör inte med onödiga och elaka saker som nosgrimma. För det tycker jag är det sämsta man kan sätta på en häst. Mycket okunnigt folk använder det.

Besviken - Jag har lätt för att bli besviken trots att jag ändå kan

Bestämd - Både bra och dåligt, men jag säger ofta till hästen om den gör fel och ibland hakar jag upp mej på småsaker som en häst måste ha, tar man bort småsaker så kommer de stora.

Hoppning - Det är något som jag egentligen inte kan, bara tränat för instruktör en gång. Jag hoppar gärna före hästen, inte bra.

Andra ryttare - Oftast så bryter jag ihop om jag rider med personer som har värsta utbildade hästen och kan ''massor'' trots att de rider på en robot. Jag har ibland svårt att inse att Vega inte har lärt sej vissa saker än. Då blir hon stressad jag ledsen och den jävlen på roboten bara kan allt. Uscha. Men jag har dock blivit 10000000 gånger bättre. Nu så blir jag bara lite tjurig men då slutar jag rida för att inte förstöra för Vega.

Men det var ett tag sen nu, nu har jag börjat känna mej stolt igen över att vara ägare till en travare. Frysmärkt men ändå lika utmärkt!

min.fux.blogg.se kom på den underbara repliken, kan inget annat än att älska den!

Jag måste bara skriva en grej som jag stör mej på så sjukt mycket........

När jag var och kollade på en hoppträning för några månader sen så var det en tjej som red på en skit duktig ponny som aldrig vägrar på hinder. Och helt plötsligt börjar hästen tveka och vill inte hoppa. Då säger tränaren till att hon ska gå på, så stackars ponnyn blir framåtföst men sporrar och spö mot sin vilja. Men liksom HALLÅ?! Som om en häst vägrar för att det är roligt? Det är vi som sitter där uppe och styr som bestämmer allt. Tvekar vi tvekar dom, allt har med oss uppe på att göra.

Så VARFÖR SLÅ HÄSTEN när den inte ens har gjort något FEL? Sånt gör mej så irriterad, att en tränare gör såhär förstår jag inte. Alla behöver hjälp att komma vidare i sin ridning men fan inte på detta sätten? Asså hur går det ihop? Hej jag är utbildad, nu så ska vi säga till på skarpen. Men hallå? Du har inga sporrar, då får du gå ut? Asså vart fan är ridsporten påväg, skulle inte det vara något som man njöt av och hade roligt med? Jag har iallafall fortfarande roligt när jag är i stallet, men frågan är hur många är vi kvar? Hur många här respekterar djuren för vad dom är? Och hur många njuter?

Allt handlar inte om att hoppa högsta hindret eller kunna rida finaste dressyrprogrammet, allt handlar om att ha kul. Och det har man inte om man köper en häst som kan allt och så ska man ut och prestera på tävlingsbanorna, och går det dåligt så är det ryttaren för den sänker hästen? Har man roligt då? När man inte lever upp till allas förväntningar?

Jag förstår inte, men jag ska iallafall köra mitt rejs och skita i allt annat, för när man börjar lyssna på vissa hästfolk så förlorar man ALLT.